Konsthall Mellbyskogen

"En man vandrade i en bergstrakt, han kom till Fuller Väl. Där fanns intet att hämta.
Mannen vände då vinkelrätt åt öster efter kompassen, steg upp i snöbergen o nådde Halvan Gjord.Där stannade han ej länge.
Han fortsatte åt öster o kom på tredje dagens morgon till Allt är Fullbordat.
Vad där fanns att hämta behagade honom ej. Han var då högt uppe i bergen.
Mannen fortsatte åt öster o det bar nerför. De skarpa kanterna sargade honom, klättringen nerför var mödosam.
Uttröttad anlände han Rättfunnet vid bergets fot. Man kunde tro att där funnes något att hämta. Där fanns emellertid obetydligt eller rakt intet.
Mannen förtvivlade dock inte, han visste vad han givit sig in på. Där han satt vid bergets fot kände han sig ändå munter, han styrkte sig med dryck ur sin matsäck, vilade sina trötta lemmar o skötte sina sår så gott det gick.
Efter att ha samlat nya krafter ställde han sin kurs norrut efter kompassen, följde bergets fot och vek in i snårskogen. Där blev han länge. Vilse gick han ej, han höll envist sin kurs, men snåren var täta, han fick skära sig fram med kniv.
Svart i ansiktet av trötthet o smuts fann han tillslut Riktningen Klar. Då förstod han att han bedragit sig.
Mannen slängde sin kompass o begav sig åter österut. Han undvek platser med skylt, stampade banade stigar o åt hos bondebefolkningen.
Han fann mat o husrum men därutöver intet."
(Citat från en bok jag läste en gång i tiden)